
OM OSS
Från legendariska riff till ledande ljus: Historien om Bellalite
“It was a wild thing with striptease, headbumping, stagelights and turned over amplifiers”
Det finns ljusföretag, och så finns det Bellalite. Vi brukar säga att rock’n’rollen bokstavligen sitter i väggarna hos oss. Och det är ingen överdrift. Där vårt huvudkontor och lager står idag, låg en gång Barbarella – nattklubben som blev ett vattenhål för musikälskare från hela Sverige (och Danmark) och gjorde småländska Växjö till 70- och 80-talets musikaliska epicentrum som besöktes av några av världens största rockstjärnor.
Det var i denna miljö Bellalite föddes. Inte i ett sterilt kontor, utan i rökdimman på en scen.




”Then they cut loose. I have to say this: I´ve been to quite a lot of concerts in my life, but i still view AC/DC at Barbarella as one of the best”
Krister Persson, Scenvakt på Barbarella den magiska kvällen.
(Citat ur boken; Love at first feel, Premium publishing)
”We thought that maybe he was retarded and needed a certain uniform!”
Christina Nilsson, Konsertbesökare, om Angus scenkläder.
(Citat ur boken; Love at first feel, Premium publishing)
BON, ANGUS, MALCOLM, MARK & PHIL
Det är den 23 juli 1976. Lokalen på Västra Industriområdet är knappt halvfull trots det låga inträdet på 20 kr, men luften är elektrisk och tung av förväntan. På scenen kliver ett då nästan okänt band från Australien upp: AC/DC.
Cigarettröken ligger tung i lokalen när konserten startar och spänningen byggs upp av en dov, pumpande basslinga. Plötsligt skär Angus Youngs gitarr genom röken med de klassiska ackorden A, E och B. Intensiteten ökar sekund för sekund innan legenden Bon Scott greppar mikrofonen, stirrar med sin karaktäristiska blick rakt på publiken och första textraden ekar genom källarlokalen: "Well, if you're looking for trouble, I’m the man to see!"
Publiken på klubben Barbarella – eller "Bella" som den kallades i folkmun – kunde knappt tro sina ögon. En kille i skoluniform röjde som en besatt medan odödliga klassiker som ”T.N.T.” och ”It’s a long way to the top (If you wanna rock’n roll)” avlöste varandra. Krister Persson, som var där, minns det än idag: "Jag blev helt tagen av bandets energi och Bon Scotts stirrande blick."
Det var rått, det var högt, och det var på riktigt. Att de ens stod där var resultatet av en osannolik byteshandel. För att ABBA skulle få turnera i Australien krävde myndigheterna att Sverige tog emot deras hårdaste rockexport i utbyte. Växjö fick AC/DC, och musikhistoria skrevs i en källare under en möbelaffär.

AC/DC på Barbarella! Musikhistoria - Ett unikt foto och den enda kända konsertbilden från Sverigeturnén sommaren 1976. Foto: Okänd
FRÅN "DÖDTRIST" TILL VÄRLDSKLASS
Historien om Bellalite börjar egentligen med tristess. Det var sent 60-tal när Leif Lundgren kom till Växjö från Blekinge för att studera, men fann en stad som var ”dödtrist”. Som den sanna entreprenör han var, bestämde han sig för att ändra på det. Tillsammans med några kompisar förvandlade han en gammal rektorsbostad till studentpuben Mjödner, startade diskoteken Dino och Jolly Roger – det senare känt för att besökarna fick gå genom en lång, madrasserad tunnel med ölburkar som lampskärmar för att nå dansgolvet.
Men det var först 1971 när man lockades att starta upp något nytt i en tom lokal en bra bit från centrum som det stora lyftet kom och Barbarella föddes. Under de följande 20 åren vallfärdade den internationella och svenska musikeliten hit. Publiken tog klubben till sina hjärtan och termen ”Vi ses på Bella i helgen!” blev synonymt för ungdomarna i staden.
På den lilla scenen stod Phil Lynott med sitt Thin Lizzy, Status Quo, Colosseum med många fler och lade grunden för rockmusiken som vi känner den än idag. Barbarella var platsen där man vågade när andra tvekade.
Det kanske mest mytomspunna besöket kom från England 1977. Sex Pistols var vid den här tiden bannlysta av BBC. De var hatade av etablissemanget, jagade av pressen och fick knappt spela i sitt hemland efter att ha släppt plattan ”God Save the Queen”. Efter att ha hotats med kniv i Köpenhamn var det osäkert om de ens skulle våga sig vidare till Sverige, men med löftet om att en personlig livvakt skulle eskortera bandet under deras vistelse sökte de till slut asyl i den svenska sommaren. Att ”den erfarne livvakten” ifråga var Barbarellas egen dörrvakt Bernt Friberg, som snabbt fick byta yrkestitel, talades det tyst om.
Bandet gjorde två legendariska spelningar på Bella och de spelade så aggressivt att ölglasen i baren skakade ner på golvet. En besökare berättar efteråt om hur man fick "sitta inne på toaletten för att de spelade så högt". Sid Vicious och Johnny Rotten trivdes i Sverige, även om de konstaterade att raggarna som körde runt utanför i sina bilar inte verkade gilla dem särskilt mycket. Smålandsposten skrev om deras "känslokalla attityd", men för oss var de fyra killar som förändrade musikhistorien.






NÄR KÄLLAREN BLEV VÄRLDENS MITTPUNKT
Det var något magiskt med den där källaren under möbelaffären. Hur Leif lyckades locka hit ikonerna är än idag en liten gåta, men de kom. Alla kom.
Tänk dig att stå två meter från Eric Burdon (The Animals) när han tar de första tonerna i ”House of the Rising Sun”. Att höra Gary Brooker (Procol Harum) rysa igång ”A Whiter Shade of Pale” så att nackhåren reser sig på varenda gäst i lokalen. Det var låtar som definierade en hel generation, framförda av originalartisterna, i en lokal som doftade av svett och frihet.
Samtidigt som de internationella rebellerna avlöste varandra, blev vi även hemmaplan för den svenska eliten. En ung Magnus Uggla drog in som en virvelvind med ”Varning på stan”, Björn Skifs fick golvet att gunga med ”Hooked on a Feeling” och Ted Gärdestad lät sin unika låtskatt eka mellan betongväggarna. Röjet framför Kal P.Dal och ”Blåa sko’” och publiken som vaggade fram och tillbaka med ciggen nonchalant hängandes i mungipan när Freestyle spelade ”Vill ha dej”.
Vi var där, vi satte ljuset, och vi lärde oss hantverket från grunden.
”Ibland blev det för varmt i lokalen och vi fick be Leif att sätta på fläktarna. Men då sa han bara -Vi väntar lite. Han visste att när det var varmt, då såldes det fler öl. Det var sådan han var.”
Christer ”Sheriffen” Johansson, Dörrvakt på Barbarella
(Citat ur boken; Love at first feel, Premium Publishing)






NÄR LJUSET BLEV EN AFFÄRSIDÉ
På den här tiden var ljusbranschen i sin linda. På Barbarella fanns en ensam scenstrålkastare och några röda lampor. Men Leif såg något annat framför sig och insåg tidigt att musiken bara var halva upplevelsen. Utan rätt ljus fanns ingen magi! Han reste till England och de spanska turistöarna och kom hem med väskorna fullpackade med Pinspots och PAR-kannor. Svepljus och en enhet för att styra lamporna över dansgolvet. Snart gick ryktet i branschen – vill man se det bästa ljuset ska man åka till Växjö!
När John Travolta pekade mot taket i Saturday Night Fever 1977, förstod Leif exakt vad som väntade och diskovågen som följde krävde mycket riktigt ljus som aldrig förr. Det hyrdes en folkabuss och man började göra inköpsresor på kontinenten. Bussen fylldes med projektorer, effekthjul, sweepers och andra effekter som hörde den tidens psykedeliska mode till.
Detta var något helt nytt och en industri växte fram, främst i USA, för att mätta den växande efterfrågan. När amerikanarna på LiteLab, som svarat för all design och utrustning till filmen, fick förfrågan från ett litet företag i Sverige att ta hand om agenturen sa man ja.
Nattklubbens namn smälte samman med den nya affärsidén: Barbarella (Bella) + Ljus (Lite) = Bellalite.
Företaget var nu inte längre endast diskoteket med Sveriges bästa ljus utan blev också snabbt en stor leverantör till bland annat danspalats, discon och kryssningsfartyg.






50 ÅR SENARE: SAMMA PULS, NY TEKNIK
1992 tystnade till slut musiken på Barbarella, men Bellalite slutade aldrig att växa. Vi flyttade aldrig från lokalerna; vi bytte bara fokus. Idag är källarklubben ersatt av ett modernt kontor med lager och vi är Sveriges främsta leverantör av professionell belysning, ljud och scenteknik.
När du går genom våra lokaler idag går du på samma mark där Ebba Grön spottade ur sig sin ilska och där Mott the Hoople sjöng om ”All the young Dudes”. Peps Persson, Gary Moore, Tomas Ledin, Sweet, Manfred Mann’s Earthband och Pugh Rogefeldt – alla har de svettats på samma plats där vi idag packar dina leveranser. Det är ett arv vi är stolta över.
Vi är grossisten och e-handlaren som har tekniken i fingertopparna och rock’n’rollen i blodet. Vi vet att i vår värld finns inga andra chanser. När ridån går upp eller kameran rullar måste prylarna fungera. Vi har för länge sedan ersatt Leifs gamla resväskor med modern e-handel, men passionen är fortfarande densamma.
Idag drivs Bellalite vidare som ett familjeföretag i andra och tredje generationen. Leifs son är VD och flera av barnbarnen är en del av verksamheten. För oss är det personligt – vi säljer inte bara utrustning, vi levererar tryggheten i att tekniken aldrig sviker när det väl gäller.
VI ÄR BELLALITE - SHOWEN FORTSÄTTER HÄR



















